Tänk på hur grymt och enormt många band och musiker det finns.
Fantastiskt begåvade människor som skriver bra musik och bra texter.
De finns i så många upplagor och överallt, i varenda genre.
T.ex. The Beatles, som så många anser som världens, genom tidernas, bästa band.
Eller Michael Jackson, som fortfarande med sin "Bad" ligger etta med flest sålda skiva.
Som sagt, grymt begåvade.

Så, i fredags, by accident, råkade jag under Idol-finalen söka på "Amanda Jensen" på youtube.com.
Och jag valde att lyssna på den som flest valt.

Amanda Jensen - Halleluja
Amanda Jensen - Halleluja
Amanda Jensen - Halleluja
Amanda Jensen - Halleluja


Aldrig - till någon musiker, eller till något band, inte ens vid något särskilt tillfälle har en låt påverkat mig sådär som den här gjorde. Eller som hon gjorde, Amanda Jensen.
Eller är det Leonard Cohen, som skrivit låten, man ska ösa beröm över?
Nevermind. Spelar ingen roll.
Amanda gjorde den bästa versionen av den.
Och ingen kommer någonsin kunna slå den.

Jag kan liksom inte komma mig för att inte tänka på den någon gång, om än bara lite kvickt, under max fjorton minuter.

Kirstie trodde aldrig hon skulle gråta till "Baby one more time"
Jag trodde aldrig jag skulle gråta till Amanda Jensen.

http://youtube.com/watch?v=VLXm7Y2PIHM






And it's not a cry you can hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken hallelujah